Viime aikojen uutiset ovat maatalousmarkkinoiden kannalta olleet ristiriitaisia. Yleisesti ottaen satonäkymät ja ennusteet viljataseista ovat varsin positiivisia. Samalla öljykasvien hinta on edelleen jatkanut paremmalla tasolla suhteessa viljaan. Satoennusteet alkavat hiljakseen tarkentua, eikä varsinaista niukkuutta ole näköpiirissä – päinvastoin viimeisimmät arviot (esim. Coceral, IGC) ovat asettuneet jälleen hieman aiempaa korkeammalle tasolle. Toisaalta levottomuudet maailmalla ovat ottaneet valitettavan askeleen kohti uusia eskalaatioita, mikä tekee koko maailmantalouden ennakoitavuudesta entistä haastavampaa. Vaikutukset hyödykemarkkinoihin ovat väistämättömiä ja muutokset pahimmillaan yllättäviä ja voimakkaita, eivätkä maataloushyödykkeet ole tästä poikkeus.
Vehnän pörssihinnat pitkästä aikaa nousussa – mutta miksi? Ja loppuiko nousu jälleen lyhyeen?
Vehnän Euronext -pörssihinnat päättivät edellisviikon voimakkaaseen nousuun, mikä käytännössä toi hinnat hetkellisesti takaisin kuukauden takaiselle tasolle. Kuukauden sisään mahtuu kuitenkin jopa alle 200 euron hintatasoja, kun syyskuun futuuri kävi pariinkin otteeseen alle tämän psykologisesti kriittisenä pidetyn rajan. Loppuviikon hintanousu oli syksyn vehnäfutuureilla 10 euron luokkaa tonnilta, mutta alkuviikosta ovat jälleen olleet reippaassa laskussa. Pitkän, varsin alavireisen jakson jälkeen moni otti hintojen vahvistumisen ilolla vastaan, mutta tässä kohden on myös paikallaan kysyä syitä hintapiikille.
Satoennusteet ovat viime aikoina olleet enemmänkin positiivisia: Venäjän vehnäsatoennusteet ovat parantuneet, ja analyytikoiden arviot ovat nousseet 82–84 miljoonasta tonnista jopa 90 miljoonaan tonniin. Euroopan viljakauppayhdistys COCERAL päivitti vuosineljänneksittäin julkaistavaa satoarviotaan niin ikään ylöspäin. Kokonaissadon (EU + Iso-Britannia) odotetaan nousevan reiluun 300 miljoonaan tonniin (sato 2024 = 279 miljoonaa tonnia). Erityisesti vehnäsadon ennakoidaan kasvavan edellisvuodesta reilusti: uusin arvio on 143 miljoonaa tonnia (maaliskuun arvio oli 137 miljoonaa tonnia), kun viime vuonna sato oli vain reilut 126 miljoonaa tonnia. Viime viikkojen harvalukuiset ”heikommat” uutiset tulivat USA:sta, jossa syysvehnien puinnit ovat alkaneet sateiden myötä hitaasti.
Näin ollen pääsyy pörssihintojen nousulle löytyykin tällä kertaa lähinnä (valitettavasti) sotatoimista ja sijoittajista. Ns. spekulatiivisilla sijoittajilla (rahastot yms.) on ollut varsin suuri lyhyt positio maataloushyödykkeissä, erityisesti vehnässä, ja usko hintojen laskuun on säilynyt varsin vahvana näihin päiviin saakka. Tällainen asetelma on kuitenkin varsin herkkä uutisille ja Israelin hyökättyä Iraniin moni alkoikin keventää riskiään välittömästi. Raakaöljyn hinta reagoi luonnollisesti (maakaasun ohella) kaikkein voimakkaimmin, ja usein energian hinnan noustessa maataloushyödykkeet seuraavat perässä. Joten lyhyesti sanottuna: suurin moottori loppuviikon hintapiikille oli Lähi-Idän tapahtumien eskalaatio. On sanomattakin selvää, että ennakoitavuus on tällaisena aikana todella vaikeaa. Erityisen kuvaavaa onkin, että USA:n tehtyä iskun Iraniin markkinat nousivat vielä voimakkaasti kautta linjan – mutta Iranin kostoiskun seuraus olikin vielä jyrkempi lasku (etenkin raakaöljyn hinnassa). Miksi? Koska Iranin isku tulkittiin kasvojen pelastamiseksi, jolla ei aidosti edes haettu vahinkoa USA:lle (eikä Qatarille, jonka maaperällä isku toteutettiin, ja jota myös informoitiin iskusta etukäteen). Ja taas kerran – markkinat näyttävät olleen jälleen oikeassa. Tulitauko on tätä kirjoitettaessa jo alkanut – ja hinnat jatkavat alamäkeään.
Varsinainen fyysinen vehnämarkkina on edelleen hiljainen. Tunnelma on varsin rauhallinen, kun satonäkymät ovat kauttaaltaan hyvät. Moni ostaja katsoo voivansa odotella rauhassa ja tehdä kauppoja vasta lähempänä todellista toimitusikkunaa, kun tiukemmassa markkinatilanteessa kauppoja solmitaan vielä paljon enemmän etupainotteisesti. Muutama suurempi tarjouskilpailu on nähty, eivätkä hinnat ole juuri poikenneet edellisistä. Mustanmeren alueen vehnä on jälleen ollut selkeästi halvinta, etenkin puintikauden toimituksiin – ja ostot onkin toistaiseksi pääosin tehty siltä suunnalta.
Öljykasvien hinnat repivät kaulaa viljoihin, nyt pudotus jyrkempi
Loppuviikon ja viikonvaihteen ikävät tapahtumat näkyivät öljykasvien hinnoissa jopa viljojakin selkeämmin. Raakaöljyn hinta vetää usein biopolttoaineiden raaka-aineiden hintoja perässään, ja nyt Lähi-Idän kriisin myötä öljyn hinta on ollut voimakkaassa nousussa. Kun lisäksi USA:ssa kaavaillaan biopolttoaineiden sekoitusvelvoitteen merkittävää nostoa vuodelle 2026, on etenkin soijaöljyn – ja sen perässä soijapapujen hinta ollut muutoinkin reippaassa nousussa.
Kuten viljoissa, myös öljykasvien hinnat kuitenkin putosivat alkuviikosta viimeisimmän nousupiikin jälkeen. Marraskuun Euronext -rapsifutuuri liikkuu tällä hetkellä kuitenkin yhä varsin vahvalla, hieman alle 500 euron tasolla. Liikkeet ovat kuitenkin olleet vehnää jyrkempiä, ja alkuviikon hintapudotus on rapsifutuureilla ollut reilusti yli 15 euroa tonnilta.
USA:n ja Kiinan kauppasuhteissa saavutettiin jonkinlainen väliaikaisratkaisu, jonka myötä suuri osa tulleista poistettiin (tosin määräajaksi). Huomio onkin nyt kiinnittynyt muihin maailman tapahtumiin, eikä tulleista ole juuri keskusteltu. Joka tapauksessa tämä helpottaa hieman kaupankäynnin jännitteitä, mikä maataloustuotteissa näkyy erityisesti soijapavun vientikaupassa USA:sta Kiinaan.
Kauramarkkina katsoo kevääseen
Kauran vientimarkkina on pysynyt kohtalaisen aktiivisena, mutta kysyntä on jo pidempään suuntautunut enemmän vuodelle 2026. EU:n kaurasatoennustetta on tarkennettu hieman ylöspäin, kun sateita lopulta saatiin Keski-Euroopassakin kuiville alueille. Coceral ennustaa kokonaissadon kasvavan – tosin varsin marginaalisesti - edellisvuodesta, minkä lisäksi Iso-Britanniassa odotellaan vähintäänkin keskinkertaista satoa.
Markkinoilla onkin havaittavissa jälleen pientä vetäytymistä, kun kauraa käyttävä teollisuus suhtautuu luottavaisemmin uuden sadon tarjontatilanteeseen. Hyvälaatuiselle, suomalaiselle elintarvikekauralle riittää kyllä perinteisesti kysyntää läpi satokauden, mutta rehulaadun vientinäkymät ovat tällä hetkellä varsin heikot. Erityisesti Espanjan perinteisesti rehulaatuun painottuva kaurasato näyttää muodostuvan todella suureksi, joten kysyntä Keski- ja Etelä-Eurooppaan on melko laimeaa.
Positiivisin odotuksin
Kuukauden aikana vilja- ja öljykasvimarkkinoilla voidaan loppujen lopuksi todeta tapahtuneen varsin vähän. Kiteytettynä voitaisiin sanoa, että suurin osa synkistä pilvistä on kaikonnut satonäkymien yltä ja puinteja on jo aloiteltu Etelä-Euroopassa sekä esim. Venäjällä. Kotimaassa kasvukausi on kevätviljoilla toki vasta aluillaan ja paljon ehtii vielä tapahtua ennen puinteja.
Raportit ympäri Suomea antavat kuitenkin ainakin tällä hetkellä varsin lupaavan kuvan satonäkymistä. Myös syysvehnä näyttäisi vihdoin tällä kertaa selvinneen erittäin hyvin, mikä suuren kylvöalan myötä lupailisi varsin mukavaa vehnäsatoa. Tälle olisi varmasti tilausta – myös viennissä – kunhan valkuaistasot riittävät.
Oman ikävän mausteensa markkinoille tuo väistämättä geopolitiikan jatkuvasti kiristyvä tilanne – toivokaamme, että käänne parempaan olisi jo pian edessä ja viljamarkkinoillakin voitaisiin keskittyä satoennusteisiin, kysyntä- ja tarjontatilanteeseen ja muihin perusasioihin päivittäisten ”sotauutisten” sijasta.
Mer fokus på geopolitiken – priserna på oljeväxter och spannmål har fortsatt att glida isär
De senaste nyheterna har varit motstridiga ur jordbruksmarknadens synvinkel. Överlag är skördeutsikterna och prognoserna för spannmålsbalansen ganska positiva. Samtidigt har priserna på oljeväxter fortsatt att hålla sig på en högre nivå i förhållande till spannmål. Skördeprognoserna börjar så småningom bli mer precisa, och det finns inga tydliga tecken på knapphet – tvärtom har de senaste bedömningarna (t.ex. Coceral, IGC) återigen justerats något uppåt. Å andra sidan har oroligheterna i världen tyvärr tagit ett steg mot ytterligare eskalationer, vilket gör det allt svårare att förutse utvecklingen i världsekonomin. Effekterna på råvarumarknaderna är oundvikliga, och förändringarna kan i värsta fall vara både överraskande och kraftiga – lantbruksprodukter utgör inget undantag.
Vetepriserna på börsen stiger för första gången på länge – men varför? Och tog uppgången slut igen lika snabbt?
Vetepriserna på Euronext-börsen avslutade föregående vecka med en kraftig uppgång, vilket i praktiken förde priserna tillfälligt tillbaka till nivåerna från en månad sedan. Inom loppet av en månad har priserna dock också varit nere under 200 euro, när septemberterminen vid ett par tillfällen föll under denna psykologiskt kritiska gräns. Uppgången i slutet av veckan var cirka 10 euro per ton för höstvetets terminer, men i början av veckan har priserna åter sjunkit kraftigt. Efter en lång och rätt dyster period välkomnade många förstärkningen i priserna med glädje, men det är också läge att fråga sig vad som låg bakom prisuppgången.
Skördeprognoserna har på sistone varit snarare positiva: prognoserna för Rysslands veteskörd har förbättrats, och analytikernas uppskattningar har stigit från 82–84 miljoner ton till så mycket som 90 miljoner ton. Den europeiska spannmålshandlarorganisationen COCERAL har också höjt sin kvartalsvisa skördeprognos. Den totala skörden (EU + Storbritannien) förväntas stiga till drygt 300 miljoner ton (skörden 2024 = 279 miljoner ton). Framför allt förväntas veteskörden öka markant från föregående år: den senaste prognosen är 143 miljoner ton (marsprognosen var 137 miljoner ton), medan fjolårets skörd bara var drygt 126 miljoner ton. De få negativa nyheterna de senaste veckorna har kommit från USA, där tröskningen av höstvete inletts långsamt på grund av regn.
Prisuppgången handlar främst om geopolitik och spekulation – inte om grundläggande marknadsdata
Huvudorsaken till prisuppgången denna gång är därför (tyvärr) främst kopplad till krigshandlingar och investerare. Så kallade spekulativa investerare (fonder m.fl.) har haft ganska stora korta positioner i jordbruksråvaror, särskilt vete, och tron på prisfall har varit stark ända fram till nyligen. En sådan marknadsbild är dock känslig för nyheter – och när Israel attackerade Iran började många omedelbart minska sina risker. Råoljepriset reagerade (tillsammans med naturgas) allra mest kraftigt, och ofta följer jordbruksråvaror med när energipriserna stiger.
Så kort sagt: den största drivkraften bakom slutet av veckans prishöjning var eskaleringen i Mellanöstern. Det säger sig självt att förutsägbarheten i ett sådant läge är mycket svår. Det mest talande exemplet är kanske att efter att USA genomförde en attack mot Iran steg marknaderna kraftigt överlag – men efter Irans vedergällning föll priserna ännu kraftigare (särskilt för råolja). Varför? Därför att Irans attack tolkades som en symbolisk handling för att rädda ansiktet, utan avsikt att orsaka verklig skada på USA (och inte heller på Qatar, vars territorium användes för attacken och som informerades i förväg). Och återigen – marknaden tycks ha haft rätt. Vid tidpunkten för detta skrivs har en vapenvila redan trätt i kraft – och priserna är åter på nedgång.
Den fysiska vetemarknaden är fortfarande lugn
Den verkliga, fysiska vetemarknaden är fortfarande stillsam. Stämningen är relativt lugn eftersom skördeutsikterna är goda överlag. Många köpare anser sig kunna avvakta och genomföra affärer först närmare den faktiska leveransperioden, medan man i en tightare marknad tenderar att säkra köp långt i förväg. Några större upphandlingsomgångar har visserligen ägt rum, men priserna har inte nämnvärt avvikit från tidigare nivåer. Vete från Svarta havsregionen har återigen varit tydligt billigast, särskilt för leveranser under tröskningssäsongen – och hittills har inköpen huvudsakligen kommit därifrån.
Priserna på oljeväxter drar ifrån spannmålen – men nu ett kraftigare prisfall
De negativa händelserna i slutet av veckan och under helgen avspeglades i oljeväxtpriserna ännu tydligare än i spannmålspriserna. Råoljepriset tenderar ofta att dra med sig priserna på råvaror för biodrivmedel, och i och med krisen i Mellanöstern har oljepriset stigit kraftigt. När man dessutom i USA planerar en betydande höjning av inblandningskravet för biodrivmedel till år 2026, har särskilt priset på sojaolja – och därmed även på sojabönor – ökat avsevärt även av andra orsaker.
Precis som för spannmål föll dock oljeväxternas priser i början av veckan efter den senaste pristoppen. Novembers rapstermin på Euronext rör sig fortfarande på en relativt stark nivå, strax under 500 euro per ton. Prisrörelserna har dock varit brantare än för vete, och rapspriset föll i början av veckan med över 15 euro per ton.
Lättnader i handelsrelationerna mellan USA och Kina – fokus flyttas
I handelsrelationerna mellan USA och Kina nåddes en slags tillfällig lösning, vilket innebar att en stor del av tullarna togs bort (dock endast för en viss tid). Uppmärksamheten har nu riktats mot andra globala händelser, och tullfrågan har för tillfället fallit ur diskussionen. Detta har hur som helst mildrat spänningarna i handelsläget något, vilket i jordbrukssektorn märks särskilt i exporten av sojabönor från USA till Kina.
Havremarknaden blickar mot våren
Exportmarknaden för havre har hållit sig relativt aktiv, men efterfrågan har redan under en längre tid i högre grad riktats mot år 2026. EU:s havreskördeprognos har justerats något uppåt, efter att det till slut kommit regn även till torra områden i Centraleuropa. Coceral förutspår en – om än marginell – ökning i den totala skörden jämfört med föregående år, och i Storbritannien förväntas åtminstone en medelmåttig skörd.
På marknaden märks återigen ett visst tillbakadragande, då havreanvändande industri förhåller sig positivt till tillgången på den nya skörden. För högkvalitativ, livsmedelsklassad havre från Finland finns traditionellt god efterfrågan under hela skördeperioden, men exportutsikterna för foderhavre är för tillfället ganska svaga. Särskilt i Spanien ser havreskörden – som traditionellt domineras av foderkvalitet – ut att bli mycket stor, vilket dämpar efterfrågan från Central- och Sydeuropa.
Försiktig optimism
Under den senaste månaden har det, sammanfattningsvis, hänt relativt lite på spannmåls- och oljeväxtmarknaden. Man skulle kunna säga att de flesta mörka moln har skingrats över skördeutsikterna, och tröskningen har redan inletts i Sydeuropa och exempelvis Ryssland.
I Finland är växtsäsongen för vårsäden fortfarande bara i begynnelsen, och mycket kan ännu hända innan tröskningen. Rapporter från hela landet ger dock för tillfället en överlag lovande bild av skördeutsikterna. Även höstvetet ser denna gång ut att ha klarat sig mycket bra, vilket – tack vare den stora sådda arealen – bådar gott för en riklig veteskörd. Denna skulle helt klart hitta sin plats – även för export – förutsatt att proteinnivåerna är tillräckliga.
Ett orosmoment kvarstår dock: den allt mer spända geopolitiska situationen. Låt oss hoppas på en vändning mot det bättre, så att fokus på spannmålsmarknaden snart kan återgå till skördeprognoser, utbuds- och efterfrågeläge och andra grundläggande faktorer – i stället för att dagligen präglas av krigsrubriker.