Kuukauden sisällä on ehditty nähdä varsin reipasta ylä- ja alamäkeä niin vilja- kuin öljykasvimarkkinoillakin. Edelliseen markkinakatsaukseen verrattuna hintatasot ovat kuitenkin tänä päivänä melko samalla tasolla. Sääuutiset, tuotanto/kulutusennusteet ja muut perustavaa laatua olevat hintavaikuttimet ovat alkuvuodesta joutuneet antamaan sijaa spekuloinnille ja odotuksille, kun maailma lähes henkeään pidättäen on odottanut USA:n presidentin virkaanastujaisia. Yleisesti ottaen myös maatalousmarkkinoilla huokaistiin helpotuksesta, kun tuontitulleja ei määrättykään välittömästi. Muutoksia on kuitenkin tulossa - niin laajalla rintamalla, että epävarmuus on ehdottomasti vallitseva tunnetila markkinoilla tässä vaiheessa.
Välittömät vaikutukset vilja- ja öljykasvimarkkinoille
Trumpilta oli odotettu ennakkopuheiden perusteella uusia tuontitulleja ulkomaisille hyödykkeille – mahdollisesti jo virkaanastujaisiltana. Markkinoiden helpotus olikin suuri, kun näitä ei välittömästi tullutkaan. Markkinoilla suurin yksittäinen havainto oli dollarin heikkeneminen ja maataloushyödykkeissä uutiset otettiin vastaan yleisesti ottaen erittäin positiivisesti. Kytevä pelko uuden kauppasodan syttymisestä Kiinan kanssa on jatkuvasti taustalla ja tarkoittaisi merkittäviä haasteita vilja- ja öljykasvimarkkinaan, aivan kuten Trumpin edellisellä kaudella tapahtui. Viljan ja öljykasvien pörssihinnat reagoivat uutisiin (tai paremminkin niiden puutteeseen) välittömästi ja seuraavana päivänä nähtiin varsin suuria hinnannousuja niin USA:ssa kuin Euroopassakin – siitä huolimatta, että euro vahvistui dollaria vastaan erittäin voimakkaasti. Markkinoille tyypillisesti rajumpia liikkeitä seuraa yleensä pieni vastakkainen korjausliike, kuten tälläkin kertaa on tapahtunut – pörssit ovat viime päivinä olleet jälleen loivassa alamäessä.
Kotimaan hinnat jatkaneet nousuaan – tasoittumista nähtävissä
Kotimaassa viljan hinnat ovat jaksaneet yhä kivuta ylöspäin, mutta tahti on selkeästi ollut hidastumassa ja myös pieniä korjauksia alaspäin on paikoin nähty. Historiallisesti varsin korkea hintataso on kohtuullisen kokoisesta sadosta huolimatta pitänyt pintansa, todennäköisesti lähinnä laatuhaasteiden johdosta (viljasadossa on tänäkin vuonna esiintynyt runsaasti toksiineja, mikä jo lainsäädännönkin myötä ohjaa osan sadosta suoraan rehukäyttöön). Runsaahkosta elintarvikekäyttöön kelpaamattomasta osuudesta huolimatta viljasadon voidaan odottaa riittävän kotimaan tarpeisiin, ruissato kenties pois lukien.
Luonnonvarakeskus julkisti juuri alustavat syyskylvöala-arvionsa, ja odotusten mukaisesti syysviljojen viljelyala on kasvamassa. Rukiin pinta-alan arvioidaan kasvaneen noin viidenneksellä vuoden 2023 syksystä vajaaseen 24 000 hehtaariin. Syysvehnän kylvöala on reilut 70 000 hehtaaria ja kasvua lähes 13 000 hehtaaria vuodesta 2023. Onnistuessaan erityisesti syysvehnä toisi pitkästä aikaa hieman helpotusta maamme vehnätaseeseen, joka on pysynyt kohtalaisen niukkana viime vuodet. Samalla mahdollisuus vehnän vientiin olisi jälleen realismia.
Kauramarkkina jatkaa rauhallisissa merkeissä – kotimaan kysyntä ollut vahvaa
Kaura on tällä satokaudella ollut jälleen käytännössä ainoa vilja, jota Suomesta riittää vientiin. Kysyntä on suomalaiselle elintarvikelaatuiselle kauralle perinteisesti vahvaa ympäri maailmaa ja ennakoitu kasvu kotimaiselle kulutukselle on pitänyt kotimaan hinnat vahvalla tasolla. Perinteisesti vientikauppaa tehdään pitkälti etupainotteisesti ja kevään ja kesän kaupat lienevätkin pääosin jo solmittuja. Tämän satokauden parempi tarjonta myös muualta Euroopasta on pitänyt vientikaupan hintaliikkeet maltillisempina, kun tavarasta ei ole tarvinnut juuri kilpailla. Erityisesti Ruotsi ja Iso-Britannia ovat olleet säännöllisesti markkinoilla tarjoamassa – usein Suomea alhaisemmilla hinnoilla. Juuri tällä hetkellä suomalaisen kauran hintakilpailukyky onkin vientimarkkinoilla kevätpuolelle varsin heikko. Euroopan teollisuus on suurelta osin täyttänyt niin varastonsa kuin tilauskirjansa jo varsin pitkälle tulevaisuuteen, eivätkä vientihinnat ole enää aikoihin nousseet samaan tahtiin Suomen hintojen kanssa. Vientikauppaa tehdäänkin pääosin jo seuraavalle satokaudelle.
Rehukaurassa tilanne on edelleen haastava, kun keskimääräinen arvio on, että vähintään neljännes sadosta ei täytä elintarvikelaadun vaatimuksia, useimmiten syynä lainsäädännön rajat ylittävät hometoksiiniarvot (DON ja T-2/HT-2). Sen sijaan kaikkein korkeimpia, rehulaadun maksimirajat ylittäviä toksiinipitoisuuksia on onneksi tällä satokaudella nähty selkeästi vähemmän.
Vehnämarkkinoilla ei suuria uutisia – pörssihinnat palanneet kuukauden takaiselle tasolle
Vehnän maaliskuun Euronext-futuurihinta on viimeisen kuukauden aikana elänyt jonkin verran – noin 10–12 euron vaihteluvälillä. Tunnelma on USA:n vallanvaihdoksen alla ollut varsin odottava, eikä suuria uutisia ole varsinaisesti nähty. Suurimmat vaikuttimet ovat olleet lähinnä USA:n vientilukemat sekä syysviljojen talvehtiminen. USA:n vienti on viikosta toiseen pettänyt odotukset, mikä osaltaan painaa hintoja alaspäin. Toisaalta sekä USA:ssa että Mustanmeren alueella, erityisesti Venäjällä on alettu kantaa huolta syysvehnän talvehtimisesta. Lämpötilat ovat olleet huomattavasti keskimääräistä korkeampia, eikä lumipeitettä ole päässyt monin paikoin muodostumaan. Tämä jättää luonnollisesti kasvustot alttiiksi talvituhoille, jos sää kylmenee äkillisesti. Jo nyt on selvää, että epäonnistuneiden syyskylvöjen myötä Venäjän sato tulee jäämään merkittävästi alustavista arvioista. Eräässä viimeaikaisessa artikkelissa jopa alettiin kyseenalaistaa Venäjän valta-asemaa vehnän vientimaana.
Chicagon ja Euronext:in vehnäfutuurit näyttävät jälleen löytäneen yhteisen sävelen, kun ne vielä edellisen markkinakatsauksen aikoihin liikkuivat varsin eri suuntiin.
Rapsin pörssihinnat vuoristoradassa - vahva perusvire säilynyt
Öljykasvien puolella markkinaliikkeet ovat olleet huomattavasti voimakkaampia kuin viljoilla. EU:n tunnetusti heikko rapsisato on jättänyt poikkeuksellisen paljon tuonnin varaan ja vaikuttanut myös esim. biodieselteollisuuden raaka-ainevalintoihin. Ukrainasta on tuotu merkittäviä määriä rapsia, samoin kuin Australiasta. Australian lopulta hieman odotuksia parempi sato on hieman laskenut tuontihintoja, mutta Euronext-rapsifutuurit ovat käytännössä jatkuvasti pysytelleet 500 euron yläpuolella – mikä vielä muutama vuosi sitten tuntui lähes saavuttamattomalta rajapyykiltä.
Soijapapujen hintavaikutus rapsin hintaan on perinteisesti ollut erittäin voimakas, koska molempia käytetään raaka-aineina pitkälti samankaltaisiin tuotteisiin. Kuluvalla satokaudella on nähty jopa merkittävää erkaantumista näiden kahden hinnoissa erityisesti USA vs. EU, kun globaali soijapapusato on ollut varsin hyvä ja samaan aikaan EU:n rapsisato käyttöön nähden jopa poikkeuksellisen pieni. Viime aikoina – aivan kuten vehnän hinnoissa – Chicagon soijapapufutuurit ja Euroopan rapsifutuurit ovat jälleen olleet löytämässä yhteistä suuntaa. Euroopan osalta näkymät ovat hieman helpottamassa, kun kuluvan satokauden kaupat alkavat olla jo tehtynä ja teollisuuden tarpeet katettu joko paikallisella hankinnalla tai tuonnilla. Edessä on vielä pitkä talvi, mutta soijapavun näkymät ovat tulevallekin kaudelle varsin lupaavat. Argentiinassa on odotettavissa heikompi sato, mutta vastaavasti Brasilian ennusteet ovat jälleen hurjalla tasolla. Myös EU:n rapsialan on arvioitu kasvavan ainakin 4 prosentilla. Sadon onnistuessa tämä tarkoittaisi noin 2 miljoonan tonnin kasvua viimeisimpään, alle 17 miljoonan tonnin kokonaissatoon. Tämä on silti kaukana EU:n kokonaiskäytöstä ja tuontia tullaan tarvitsemaan tulevallakin satokaudella.
Mielenkiintoisena yksityiskohtana mainittakoon, että ”Trumpin tuontitullien” pelossa maailman suurin soijapavun ostajamaa Kiina teki vuonna 2024 uuden tuontiennätyksen (yli 105 miljoonaa tonnia). Tämän oletetaan olevan ennakointia mahdollisille tuontitulleille ja siitä vääjäämättä seuraavalle nokittelulle ja mahdolliselle kauppasodalle, jonka keskiössä Trumpin edellisellä valtakaudella olivat pitkälti juuri soijapavut.
Ensi syksylle futuurihinnat ovat historiallisesti edelleen varsin korkealla tasolla, ja hinta on edellisestä markkinakatsauksesta noussut 485 euron tuntumaan.
Arvaamattomuuden aikakausi edessä
Vaikka Yhdysvallat ei välittömästi Trumpin valtaantulon jälkeen asettanutkaan uusia tuontitulleja, leijuu myös tämä varjo jatkuvasti koko maailmanmarkkinan yllä. Maataloustuotteissa kaikkein eniten alttiina tälle ovat soijapavut ja osittain maissi. Sijoitusrahastojen viikoittaisista positioraporteista voikin päätellä, että tällä hetkellä sielläkin odotellaan – panostukset hintojen nousulle/laskulle ovat jo jonkin aikaa olleet lähes tasan.
Tässä vaiheessa voisi loputtomasti spekuloida myös muilla maailmanpoliittisilla tapahtumilla, liittyen vaikkapa Venäjän ja Ukrainan tilanteeseen ja Trumpin mahdollisiin toimenpiteisiin sodan lopettamiseksi, mutta lopulta voimme kuitenkin vain arvailla eri lopputulemia, saati niiden vaikutuksia markkinoihin.
Politik eller spannmålshandel?
Inom en månad har vi fått bevittna ganska kraftiga upp- och nedgångar på både spannmåls- och oljeväxtmarknaderna. Jämfört med den tidigare marknadsöversikten ligger dock prisnivåerna idag på en relativt likartad nivå. Vädernyheter, prognoser för produktion och konsumtion samt andra grundläggande prisfaktorer har under början av året fått stå tillbaka för spekulationer och förväntningar, då världen nästan hållit andan inför USA:s presidentinstallation. Generellt sett drog även jordbruksmarknaderna en lättnadens suck när importtullar inte omedelbart infördes. Förändringar är dock på väg – och i så bred skala att osäkerheten tveklöst är den rådande känslan på marknaderna i detta skede.
Omedelbara effekter på spannmåls- och oljeväxtmarknaderna
Baserat på tidigare uttalanden förväntades Trump införa nya importtullar på utländska varor – möjligen redan under installationskvällen. Marknaderna andades dock ut när detta inte skedde omedelbart. Den mest framträdande observationen var dollarns försvagning, och nyheterna togs generellt emot mycket positivt på jordbruksråvarumarknaderna. En latent rädsla för ett nytt handelskrig med Kina kvarstår och skulle innebära betydande utmaningar för spannmåls- och oljeväxtmarknaderna, precis som under Trumps tidigare mandatperiod. Spannmåls- och oljeväxtpriserna på börserna reagerade snabbt på nyheterna (eller snarare bristen på sådana), och dagen efter såg vi kraftiga prisökningar både i USA och Europa – trots att euron stärktes avsevärt mot dollarn. Som ofta på marknader följdes de kraftiga rörelserna av en liten korrigering i motsatt riktning, vilket även skedde denna gång, då börserna de senaste dagarna åter har varit på en svag nedgång.
Fortsatt prisökning på den inhemska spannmålsmarknaden – tecken på stabilisering
På den inhemska marknaden har spannmålspriserna fortsatt att stiga, om än i långsammare takt, och små korrigeringar nedåt har setts på vissa håll. Trots en relativt god skörd har de historiskt höga prisnivåerna hållit i sig, troligen främst på grund av kvalitetsutmaningar (även i år har spannmålsskörden drabbats av stora mängder toxiner, vilket enligt lagstiftning styr en del av skörden direkt till foderanvändning). Trots en stor andel spannmål som inte är lämplig för livsmedel väntas skörden täcka det inhemska behovet, med undantag för rågskörden.
Naturresursinstitutet har nyligen publicerat sina preliminära uppskattningar av arealer för höstsådd, och som förväntat ökar odlingsarealen för höstsäd. Arealen för råg uppskattas ha ökat med cirka 20 % från hösten 2023 till knappt 24 000 hektar. Höstvetearealen uppgår till över 70 000 hektar, en ökning med nästan 13 000 hektar från 2023. Vid goda förhållanden kan särskilt höstvete bidra till en efterlängtad förbättring av landets veteproduktion, som varit relativt knapp de senaste åren, vilket återigen skulle göra veteexport realistisk.
Havremarknaden stabil – stark inhemsk efterfrågan
Havre har under denna skördeperiod återigen varit praktiskt taget den enda spannmålen som Finland kunnat exportera. Efterfrågan på finländsk livsmedelskvalitativ havre är traditionellt stark globalt, och den förväntade ökningen av den inhemska konsumtionen har hållit de inhemska priserna på en hög nivå. Traditionellt sker exportaffärer till stor del tidigt, och vår- och sommaravtal är sannolikt redan ingångna. Ett större utbud från övriga Europa under denna skördeperiod har hållit prisrörelserna på exportmarknaden måttliga, då konkurrensen om spannmål har varit begränsad. Särskilt Sverige och Storbritannien har regelbundet varit aktiva på marknaden med erbjudanden – ofta till lägre priser än Finland. För närvarande är den finländska havrens konkurrenskraft på exportmarknaden relativt svag inför våren. Europas industri har till stor del fyllt både lager och orderböcker långt framåt, och exportpriserna har länge inte ökat i samma takt som de finska priserna. Exportaffärer sker nu främst för nästa skördeperiod.
När det gäller foderhavre är läget fortsatt utmanande, då uppskattningsvis minst en fjärdedel av skörden inte uppfyller kraven för livsmedelskvalitet, oftast på grund av toxinhalter som överstiger lagstiftningens gränsvärden (DON och T-2/HT-2). Däremot har de allra högsta toxinhalterna, som överskrider maxgränserna för foder, lyckligtvis varit betydligt färre under detta skördeår.
Stabilitet på vetemarknaden – terminspriser tillbaka på förra månadens nivå
Mars-terminen för vete på Euronext har under den senaste månaden fluktuerat något – inom ett intervall på 10–12 euro. Stämningen inför maktskiftet i USA har varit avvaktande, och inga större nyheter har framkommit. De största påverkningsfaktorerna har varit USA:s exportdata och övervintringen av höstsäden. USA:s export har vecka efter vecka underpresterat förväntningarna, vilket delvis pressar priserna nedåt. Samtidigt har det i både USA och Svarta havsregionen, särskilt i Ryssland, uppstått oro kring höstvetegrödans övervintring. Temperaturerna har varit betydligt högre än genomsnittet, och på många håll har inget snötäcke bildats. Detta lämnar naturligtvis grödorna utsatta för vinterväder om temperaturerna snabbt skulle sjunka. Redan nu är det klart att misslyckade höstsådder innebär att Rysslands skörd kommer att bli betydligt lägre än de ursprungliga uppskattningarna. I en nyligen publicerad artikel har till och med Rysslands ledande roll som veteexportör ifrågasatts.
Terminspriserna på vete i Chicago och Euronext verkar åter ha hittat en gemensam linje, efter att de vid tiden för den senaste marknadsöversikten rörde sig i olika riktningar.
Rapsens prisberg-och-dalbana – stark grundnivå har bevarats
På oljeväxtmarknaden har prisrörelserna varit betydligt kraftigare än för spannmål. EU:s välkända svaga rapskörd har lett till ett ovanligt stort importberoende och påverkat bland annat valet av råvaror inom biodieselindustrin. Betydande mängder raps har importerats från både Ukraina och Australien. Australiens något bättre än förväntade skörd har pressat importpriserna en aning, men Euronexts rapsfuturerna har praktiskt taget konstant legat över 500 euro – en nivå som för några år sedan kändes nästan ouppnåelig.
Sojabönornas pris påverkar traditionellt sett rapsens pris starkt, eftersom båda används som råvaror i liknande produkter. Under den innevarande skördesäsongen har man sett en betydande prisskillnad mellan dessa, särskilt mellan USA och EU. Detta beror på en globalt sett god sojabönskörd samtidigt som EU:s rapskörd är exceptionellt liten i förhållande till användningen. På senare tid – precis som med vetepriserna – har Chicagos sojabönsfuturer och Europas rapsfuturer åter börjat röra sig i samma riktning. I Europa ser situationen något ljusare ut nu när årets affärer i stort sett är klara och industrins behov täckts antingen genom lokal upphandling eller import. Det är fortfarande en lång vinter kvar, men sojabönornas framtidsutsikter är lovande även för nästa säsong. I Argentina väntas en sämre skörd, men Brasiliens prognoser är återigen på imponerande nivåer. Även EU:s rapsodlingsareal förväntas öka med minst 4 procent. Om skörden lyckas kan detta innebära en ökning med cirka 2 miljoner ton jämfört med den senaste totalskörden på under 17 miljoner ton. Detta är dock långt ifrån EU:s totala behov, och import kommer att krävas även under nästa skördesäsong.
En intressant detalj är att Kina, världens största importör av sojabönor, satte ett nytt importrekord 2024 (över 105 miljoner ton) av rädsla för ”Trumps importtullar”. Detta antas vara en förebyggande åtgärd inför eventuella tullar och den handelskonflikt som skulle kunna följa, något som under Trumps tidigare mandatperiod till stor del handlade just om sojabönor.
För nästa höst är terminspriserna historiskt sett fortfarande på en mycket hög nivå, och priset har stigit till omkring 485 euro sedan den senaste marknadsöversikten.
En era av oförutsägbarhet framför oss
Även om USA inte omedelbart efter Trumps tillträde införde nya importtullar, svävar detta hot fortfarande som en skugga över hela världsmarknaden. Bland jordbruksprodukter är sojabönor och delvis majs de mest utsatta för sådana åtgärder. Av de veckovisa positionsrapporterna från investeringsfonder kan man dra slutsatsen att marknaden för närvarande avvaktar – satsningarna på prisuppgångar och nedgångar har under en tid varit nästan jämnt fördelade.
I detta skede kan man spekulera i oändlighet kring andra världspolitiska händelser, exempelvis situationen mellan Ryssland och Ukraina eller Trumps potentiella åtgärder för att avsluta kriget. Men i slutändan kan vi bara gissa oss till olika utfall och ännu mindre deras effekter på marknaden.